FestiValborg-bloggen

Bloggen har tyvärr nedprioriterats lite senaste tiden då det varit mycket meck med andra grejer. Som kompensation tänkte jag därför bjuda på lite färska news som inte kommit upp på hemsidan än.

Om ni varit uppmärksamma har ni säkert snappat upp att vi kommer hålla i förfester på Studentgatan de tidiga kvällarna på FestiValborgsdagarna. Det kommer bland annat bjuds på några liveakter, och en av dessa är Osten Af Mozzarella, som uppträder 29:e april.

För att ni ska bli peppade redan nu så slänger jag upp Ostens nya video.

Till himlen och tillbaks

Lika plötsligt som när IT-bubblan sprack kom en arrangör fram och ifrågasatte vad jag egentligen hade i backstage-tältet att göra; "Har du egentligen nåt ärende här? Borde inte du åtminstone ha ett block eller nåt?". Ungefär samtidigt tappade Caesars sångare Jocke Åhlund intresset för att socialisera med Radio Campus utsända "reporter" och än mindre bjuda på ännu en öl. Snart åkte jag ut och mina kompisar var lika borta som snön.  Att jag dessutom riskerat min plats i himmelriket genom att bryta mot budord nummer sju och lyckats sno med mig all Jockes öl på vägen ut dög knappast som tröst.

Men när den här bilden togs hade jag ungefär 30 sekunder kvar som medieprofil. Frågan är rentav om inte mitt dittills 22-åriga liv peakade just där och då. Jag var nykär, hade just satt min första riktiga tenta och var programledare för ett radioprogram som med råge hade överträffat, det tidigare så hypade, Black Rooster i popularitet (mätt i antal gästboksinlägg).

Enda sedan jag som sjuåring fick Pernilla Wibergs autograf har jag varit att betrakta som lite "kändiskåt" och kanske handlar det om nåt slags bekräftelsebehov. Hursomhelst, den 30 april 2005 stod plötsligt jag, en bondjävel från Finspång, backstage på Festivalborg och var "du" och "hörru" med stockholmsjävlar som Dogge, Jocke Åhlund och Infinite Mass-Rodde. Det var nästan att man fick nypa sig i armen.

På dagen ett år senare låg jag bokstavligen talat i rännstenen med inte mindre än två nedlagda radioshower, ett kraschat förhållande och en begynnande skoltrötthet i ryggsäcken. Sedan dess har dock livet haft sina nya toppar, men godare öl än den i det där backstage-tältet har jag aldrig druckit.

Fotnot: Fotot är taget av min namne, och dess höga kvalité gjorde att Erik fick smeknamnet "Klappträet" av Säffles stolthet Jacky Järpegård (då onykter radioamatör, idag chefredaktör och familjefar).


Markus om Erik
Erik, mer känd som Langhoe, är min gamla kollega från Radio Campus-succén Baresi. Efter inte mindre än två terminer i Staterna, en på östkusten och en på västkusten, är han fullständigt övertygad om att USA är "världens bästa land".

Det var våren 2006, kylan bet våra kinder och The Embassy spelade åt oss som stod i leran. Många satt fortfarande runt engångsgrillarna och drack ljummen Sofiero-öl och lyssnade på Crazy med Gnarls Barkley, eller kanske E-type. Jag stod framför Embassy, med dubbla tröjor och glansig blick stod dansade i leran, och ramlade, flera gånger. Mina jeans skrek efter Ariel (eller Via kanske) samtidigt som bandet stönade igång Some Indulgense. Festivalborg betyder väldigt olika saker beroende på vem man frågar. Vissa ockuperar kärlekslandet och bränner soffor, andra möter kärleken, andra musiken och någon tredje sitter och klagar på vädret som ofta verkar glömma bort att det är festival. För mig har Festivalborg betytt några av de gladaste dagarna under mina år i Örebro, en kollektiv kraftansträngning då Universitetet för en gångskull lever lite, då Kärlekslandet inte bara är ett romansiskt namn på en tråkig fyrkant, utan verkligen är ett land av kärlek, dålig musik och mer eller mindre mogna upptåg.

Förra året satt jag i Amsterdam och såg det totala nedmonterandet av denna en gång stolta festival. Det borde ha startats en revolution då, men det är inte så Örebro Universitetsaktigt att starta revolution, tyvärr. Festivalborg är en festival för unga människor, ett försök att samla ett Universitet som inte är så levande som det kan vara. Som Univesitetsstudent ska vi vara med och skapa och prägla vår framtid, då kan vår enda festival inte husera Elgigantenförsäljare och Afterskiband. När The Embassy kastade basgångar långt utanför vårat land under våren 06 och jag stod, och delvis låg, i leran i snålblåsten så fanns den ambitionen där.

Årets festival är ett nytt försök att göra något som är relevant och som kan bjuda på artister som precis som oss studenter försöker skapa något nytt, Adam Tensta och Hästpojken är större än deras influenser, precis som en uppsats ska vara större än dess referenslista. Örebrostudenter ska våga vara upptäckarvänliga och upplysta, nyfikna och intresserade. Jag heter Patrik och jag är idealist. Och precis som Okkervil River sjunger i Unless it's Kicks så handlar livet om kickar. Kickar som musiken kan ge, de där stötarna av magisk energi, det är så Festivalborg är om man låter sig själv fångas.


Markus om Patrik
Patrik är en världsvan före detta ordförande för Radio Campus som tillbringat de senaste två åren på flykt undan vuxenlivet i Amsterdam och San Francisco. Han är även skribent för musiksajten Revolver.nu.

Året var 2005 och solen hade hittat tillbaka till Sverige. Tidigare på dagen hade vi på Medie- och Kommunikationsprogrammet haft tenta. Allt hade gått bra, mycket tack vare en cirka 20 sidor fet plugg-handout jag och mina slöa kompisar lyckats tigga till oss från några tjejer på kursen. Utan denna är det mycket möjligt att tentan kuggats, och kanske hade jag i så fall stått och skurat toaletter i valfri kommunal byggnad idag istället för att vara framgångsrik festivalarrangör och PR-profil.

Efter tentan hade jag och min vän Erik, som även han dragit nytta av anteckningarna, varit och inhandlat en stor låda Heineken inför vår grillning i Tybble med klassen. Vi delade givetvis broderligt på kostnaden.

Väl nere på gräsplanen i Tybble var stämningen självklart på topp i det vackra vårvädret. En stor del av klassen var samlad, och jag kände spontant att det var på sin plats att återgälda tjejerna. Heinekenlådan fick alltså gå runt, vilket givetvis var uppskattat.

Det var bara ett problem med det hela. Erik, min medsponsor, var inte på plats och fick således ingen som helst cred för det.

Erik har dock inga som helst men på grund av det inträffade, utan är idag framgångsrik kommunikatör och jobbar på en trendig PR-byrå i Stockholm.

Det har gått lite "sådär" för bloggen senaste tiden. Är man lite driftig så gör man någonting åt det istället för att sätta sig och tjura. Därför lanseras härmed en helt ny följetong - Mitt FestiValborg-minne.

Här kommer lite olika individer berätta om sitt speciella minne från FestiValborg. Premiären står jag själv för. Imorn...

FestiValborg är inte Roskilde eller Hultsfred, men det är heller inte Mora stadsfest (om det finns en sådan) eller Rix FM Festival med Idol-Ola. Även om det inte går att boka samma artister som till de större festivalerna är ändå den musikaliska ambitionen densamma. Även om den genomsnittlige studenten inte har väggarna i sitt 19 kvadrats-rum på Studentgatan täckta med posters på Belle & Sebastian, så tror jag ändå att denne hellre går på en fest med musiken i fokus än en så kallat "folklig" småstadsliknande tillställning.

För att ytterliggare öka festivalkänslan kommer vi i år att arrangera förfester till Festivalborg, både på tisdagen och onsdagen. Alla vet ju att festen inte börjar klockan nio på kvällen, utan långt tidigare. Så varför inte ta festen till studenterna?

/Markus  

..ty jag har inte uppdaterat. Mitt svek mot bloggen är nästintill lika stort som Vidkun Quislings svek mot Norge. Om Dante Alighieri varit bloggare hade jag fått den fjärde platsen längst ner i hans helvete, tillsammans med Judas, Brutus och Cassius. Men att trafiken sjunkit något alldeles enormt till gårdagens blygsamma fyra besökare är kanske straff nog.

Kolla gärna in vår första DJ-bokning, Abraham & Kristoffer från Uppsala. Dessa två studenter spelar ytterst frekvent i stadens nationsliv, och har även varit på turné med The Tough Allience.

Alex har även uppdaterat hemsidan med utförlig information om artisterna. Check it out!

Trevlig helg
/Markus

Hästpojken - Caligula